tiden går för snabbt

5/3-10.
En månad sen.
tiden går alldeles för snabbt.
femte/tredje-tio
Den lyckligaste dagen i mitt liv, utan tvekan.
Om jag blundar så ser jag er framför mig, hur ni står på scenen och kör er grej.
Som ni älskar. Och det syns så väl att ni gör det.
Och jag älskar att ni älskar det ni älskar att göra.
haha :')
Om jag blundar så ser jag er, jag hör publiken, jag hör er,
jag känner bara den underbara känslan av att vara där.
Stå i samma arena som er. Andas eran luft tillsammans med tusen andra fans.
Det bästa jag någonsin gjort.

Så bra har jag aldrig mått.

Så lycklig har jag aldrig varit.

Så snabbt har mitt hjärta aldrig slagit.

Det är verkligen svårt att förklara hur jag känner, det är som en sockerdricka.
Med massa bubblor. Och om man skakar på den så blir bubblorna fler.
Ungefär så känner jag när jag tänker på er. Och då är bubblorna lycka.
Ni är min lycka.
Och jag skojar inte, det är sant.
Det känns så skönt att jag kan säga att jag har sett er.
På något underligt sätt så har det faktiskt fortfarande inte sjunkit in.
Det känns så overkligt men det är sant. Jag har sett er.
Efter all denna tiden som har gått sens den första låten jag hörde till att jag sitter här idag.
Det har gett mig så mycket. Ni har gett mig så mycket.
Det finns verkligen inte ord till allt detta.

Konserten.
Vi kom till scandinavium i lagom tid så att vi hade tid att köa ett tag och träffa andra fans. Jag kommer ihåg att det var vädligt kallt och jag såg folk utan jackor som stod längstfram i kön och hade bildat värmecirklar. Jag var så nervös. Den känslan som jag hade när kön utanför scandinavium började röra på sig var faktiskt den värsta känslan i hela mitt liv. Jag mådde så otroligt illa, jag frös och jag skakade. Men endå så var jag så underbart lyckligt. När vi hade räckt fram våra biljetter och kommit in på arenan så var det nästan som att man kom in i himmelen. Jag hörde en änglakör sjunga och hela arenan lystes upp. Vi gick på darriga ben till våra platser och satte oss. Jag skakade fortfarande fast vi hade kommit in i värmen. Jag satt där inne, jag satt på min stol, i arenan där tokio hotel senare skulle uppträda. Jag småpratade med Emma och Frida men jag var endå ganska så tyst. Jag tror nog att jag var i chock eller någonting. Det hade inte sjunkit in att den kvällen skulle det ske, jag skulle se er. Det har fortfarande inte sjuknit in.
För varje liten rörelse på scenen på blev alla tokiga. Atmosfären var så härlig. Laddad, men härlig. Vi satt och väntade, småpratade med några jätte trevliga tjejer som satt bakom oss. Och tiden tickade förbi så långsamt. Och jag var så sjukt nervös och kissinödig. Haha. Frida sa till mig att gå på toa efter ett tag och det gjorde jag. När jag var vid toaletterna så hörde jag höga skrik och tänkte bara "NEJ FAN JAG MISSAR DOM" så jag sprang det snabbaste jag någonsin gjort tillbaka till våra platser. Frida och Emma satt bara och tittade på mig för jag var nog inte borta mer än i 30 sekunder. Det som hade hänt på scenen var att ljusmännen hissades upp i deras stolar. Jag andades ut satte mig på min stol igen och fortsatte väntan. Spänningen i arenan var total. Nu när jag tänker på det så kommer alla underbart härliga minnen tillbaka, småsakar som jag hade glömt av. Dom var nästan 1 timme försenade, men jag skulle kunna sitta där än och vänta om det nu var så. haha.
Sen tilllslut så släckte dom ner alla lampor. Det blev helt svart. Frida skrek, Emma skrek, jag skrek. Alla skrek - så högt. Sen börade musiken spela. dohdoh,dohdoh. och en stor grå boll står på scenen. Jag skriker och skriker. För det var då det hände. Det var då just i den stunden som jag faktiskt började förstå att ni skulle spela. Bollen öppnar sig och där uppe sitter GUSTAV vid sina trummor och sen kommer TOM och GEORG ut på scenen. Jag ska erkänna och säga att jag faktiskt grät som en bäbis. Sen kom BILL. Min kvartett var fullbordad. Ni alla stod faktiskt där, framför mig och framför alla andra. Men i den stunden när jag såg er så var det bara jag, ni & det ni gjorde på scenen som existerade i min värld. Allt annat stängde jag ute. Jag kommer tyvär inte ihåg ordninen på alla låtar. Men varje liten meningen som Bill sa har jag inprintat i hjärnan. Varje liten rörelse som bandet gjorde har jag på minnet. NI VAR FANTASTISKA! När det bara var ett fåtal låtar kvar så gick vi ifrån våra sittplatser och ställde oss närmare scenen. Jag var som uppslukad av er. Och när Bill sa att dom bara hade en låt kvar till oss så skrek hela arenen i protest. Ingen ville ju att det skulle ta slut. Om jag minns rätt, vilket jag hoppas att jag gör så var monsoon den sista låten. Jag har nog aldrig sjungit så falskt i hela mitt liv. Men det var avslutet, det sista av konserten och då bannimej skulle jag höras. Så jag tog ton och sjöng så det gjorde ont i magen. När dom hade spelat klart låten så var det dags för Gustav att tacka publiken. Det kändes så overkligt när han kom ner och stod bredvid alla dom andra. Som vanligt så gjorde han vågen med publiken. Jag var så lycklig. Georg, Gustav och Tom kastade trummpinnar, plectrum, handukar & vettenflaskor till publiken. Sen var dom snabbt borta. Men det kommer aldrig försvinna ifrån mitt minne. När jag tittar på mina videos jag har så fylls mina ögon av tårar. Den lyckligaste dagen i mitt liv, utan tvekan.
Detta är min historia, mina minnen, min lycka.
Det är första gången men absolut inte sista.
TOKIO HOTEL SCANDINAVIUM GÖTEBORG MED EMMA OCH FRIDA 5/3-10
lycka!

  
  
  
  
  
  

KOMMENTARER


men gud va läskigt. D:

AHAH skulle säkert bajsa på mig om jag va me om nåt sånt.

tänkte kö de med min kompis nu i sommar, men efter att ha hört såhär många läskiga saker från dom som spelat, vågar jag inte. :C

2010-04-05 // 17:56:31

verkligen helt otroligt! jag saknar det så!!!!

2010-04-05 // 19:12:40

Finfin text! Jag var på konserten i Globen och det finns inte ord att förklara hur fint det var, jag saknar verkligen allt, känslan, fansen och mest av allt killarna. Det är helt otroligt att stå i en arena med flera tusen människor som är där för exakt samma anledning som dig - för att se sina idoler. ÅH. Ta mig tillbakaaa.

2010-04-10 // 17:29:00
Namn:
V.I.P?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: