hjärta

love this :D

K O M M E N T E R A (1)
publicerat i / länka inlägget

   

helgen

Ídag har jag varit i sveriges framsida: göteborg och hälsat på trevliga tokio hotel fans från THF.
Felicia, Lovisa, Angelica, Fanný & Hanna har varit mitt sällskap för dagen.
Vi fikade, gick till rockhouse & donken.
Så samtalade vi om vårat stora intresse; tokio hotel såklart.
Har varit en riktigt mysig dag, det får vi göra om // Kaulitzsyster




Igår tog jag en promenad med Amanda ner till sandviken.
Jag kände att kameran skulle med och det gjorde jag rätt i.
Blev allt några bra bilder.







K O M M E N T E R A (1)
publicerat i Foto / länka inlägget

   

fredag

nu har en vecka gått igen utan att jag riktigt har skrivit nåt härt på bloggen.
Men jag har ialla fall varit lite duktig.
Har lagt varje inlägg i en kategori, vet inte riktigt hur det blev i slutet.
Men nu finns allt jag har skrivit samlat på ett ställe.
Känns bra.

och det känns som om jag kanske ska "möblera om" lite här igen.
har några ideer som jag ska försöka utföra.
har väl egentligen inget vettigt att säga.

såååå

byyye :)
K O M M E N T E R A (0)
publicerat i Min vardag / länka inlägget

   

idol 2010

Tänket att det var dags för ett nytt inlägg i den här kategorin.
Och detta var ju minsan en resa. Idol 2010


Äntligen har jag åldern inne. Och såklart sökte jag till idol i göteborg igår (10/4).
Jag och frida sov hos min farmor så att vi skulle slippa att gå upp så tidigt.
På morgonen fick vi ltie smått panik för att vi inte hade målsmans underskrift på våra papper. Men det fixade sig. Tåget gick 08.40 från stationen. På tåget satt redan Marika, Anelica, Josse och Caroline & hennes kusin.
Simon klev på i falköping och sedan var resan igång. När vi kom fram till Göteborg så gick vi till netto för att köpa mat som vi kunde ha i kön. Jag och frida kom ut med en påse fylld av äpplen & riskakor. Sen gick vi mot svenska mässan.
Kön var lång men inte så lång som jag trodde att den skulle vara. Vi ställde oss i alla fall. Pratade, åt våra riskakor & äpplen. Tog kort. Tränade på låtarna. Och hade lite tråkigt emallan åt. haha.
Efter 7 timmar så var vi framme vid gallret. Mina fötter gjorde ju ont kan jag säga. Att stå upp i 7 timmar är inte så roligt. Men folket jag var med gjorde det hela mycket roligare.
Det kändes absolut inte som 7 timmar, men det märktes ändå på humöret. Jag var lite grinig när vi väl hade kommit in genom dörrarna. Sen väntade en till kö på oss där inne. Och precis innan vi skulle skriva in oss så bestämde sig Simon, Josefin, Frida, Angelika & Elias att dom skulle åka hem. Så det blev jag och Marika kvar.
Vi skrev i papprerna och började allt bli lite små nervösa båda två. Marika hade nr 40178 pch jag hade 40189.
När man väl hade kommit in så gick det ganska snabbt. Jag gick in till jury rummet och presenterade mig själv och sen började jag sjunga.
Juryn sa "Du har jätte fin röst men somsagt du är bara 16 år och kan utvecklas mycket, det är ingen som har vart 16 som har gått vidare idag. Men du får gäran söka igen. Tack för att du kom" något sånt. Och det är ju bra. Väldigt fin feedback det där.
Vi var klara där inne på nästan 2 timmar. Sen gick vi till Burger King och sammanfattade dagen. Både jag och Marika var riktigt trötta men endå nöjda med dagen. 

Får se vad som händer nästa år. Om jag söker igen eller inte.
Då vet jag iallafall vad som krövs för att köa och vad som händer när man väl har kommit in.
Om jag söker nästa år så ska jag vara mer förberädd.
Men det är en riktigt rolig upplevelse som jag kommer ha med mig genom livet.






lagom trött efter att ha köat sens 10 och här var klockan ca 20.00 

Peace out!

K O M M E N T E R A (4)
publicerat i Resor / länka inlägget

   

tiden går för snabbt

5/3-10.
En månad sen.
tiden går alldeles för snabbt.
femte/tredje-tio
Den lyckligaste dagen i mitt liv, utan tvekan.
Om jag blundar så ser jag er framför mig, hur ni står på scenen och kör er grej.
Som ni älskar. Och det syns så väl att ni gör det.
Och jag älskar att ni älskar det ni älskar att göra.
haha :')
Om jag blundar så ser jag er, jag hör publiken, jag hör er,
jag känner bara den underbara känslan av att vara där.
Stå i samma arena som er. Andas eran luft tillsammans med tusen andra fans.
Det bästa jag någonsin gjort.

Så bra har jag aldrig mått.

Så lycklig har jag aldrig varit.

Så snabbt har mitt hjärta aldrig slagit.

Det är verkligen svårt att förklara hur jag känner, det är som en sockerdricka.
Med massa bubblor. Och om man skakar på den så blir bubblorna fler.
Ungefär så känner jag när jag tänker på er. Och då är bubblorna lycka.
Ni är min lycka.
Och jag skojar inte, det är sant.
Det känns så skönt att jag kan säga att jag har sett er.
På något underligt sätt så har det faktiskt fortfarande inte sjunkit in.
Det känns så overkligt men det är sant. Jag har sett er.
Efter all denna tiden som har gått sens den första låten jag hörde till att jag sitter här idag.
Det har gett mig så mycket. Ni har gett mig så mycket.
Det finns verkligen inte ord till allt detta.

Konserten.
Vi kom till scandinavium i lagom tid så att vi hade tid att köa ett tag och träffa andra fans. Jag kommer ihåg att det var vädligt kallt och jag såg folk utan jackor som stod längstfram i kön och hade bildat värmecirklar. Jag var så nervös. Den känslan som jag hade när kön utanför scandinavium började röra på sig var faktiskt den värsta känslan i hela mitt liv. Jag mådde så otroligt illa, jag frös och jag skakade. Men endå så var jag så underbart lyckligt. När vi hade räckt fram våra biljetter och kommit in på arenan så var det nästan som att man kom in i himmelen. Jag hörde en änglakör sjunga och hela arenan lystes upp. Vi gick på darriga ben till våra platser och satte oss. Jag skakade fortfarande fast vi hade kommit in i värmen. Jag satt där inne, jag satt på min stol, i arenan där tokio hotel senare skulle uppträda. Jag småpratade med Emma och Frida men jag var endå ganska så tyst. Jag tror nog att jag var i chock eller någonting. Det hade inte sjunkit in att den kvällen skulle det ske, jag skulle se er. Det har fortfarande inte sjuknit in.
För varje liten rörelse på scenen på blev alla tokiga. Atmosfären var så härlig. Laddad, men härlig. Vi satt och väntade, småpratade med några jätte trevliga tjejer som satt bakom oss. Och tiden tickade förbi så långsamt. Och jag var så sjukt nervös och kissinödig. Haha. Frida sa till mig att gå på toa efter ett tag och det gjorde jag. När jag var vid toaletterna så hörde jag höga skrik och tänkte bara "NEJ FAN JAG MISSAR DOM" så jag sprang det snabbaste jag någonsin gjort tillbaka till våra platser. Frida och Emma satt bara och tittade på mig för jag var nog inte borta mer än i 30 sekunder. Det som hade hänt på scenen var att ljusmännen hissades upp i deras stolar. Jag andades ut satte mig på min stol igen och fortsatte väntan. Spänningen i arenan var total. Nu när jag tänker på det så kommer alla underbart härliga minnen tillbaka, småsakar som jag hade glömt av. Dom var nästan 1 timme försenade, men jag skulle kunna sitta där än och vänta om det nu var så. haha.
Sen tilllslut så släckte dom ner alla lampor. Det blev helt svart. Frida skrek, Emma skrek, jag skrek. Alla skrek - så högt. Sen börade musiken spela. dohdoh,dohdoh. och en stor grå boll står på scenen. Jag skriker och skriker. För det var då det hände. Det var då just i den stunden som jag faktiskt började förstå att ni skulle spela. Bollen öppnar sig och där uppe sitter GUSTAV vid sina trummor och sen kommer TOM och GEORG ut på scenen. Jag ska erkänna och säga att jag faktiskt grät som en bäbis. Sen kom BILL. Min kvartett var fullbordad. Ni alla stod faktiskt där, framför mig och framför alla andra. Men i den stunden när jag såg er så var det bara jag, ni & det ni gjorde på scenen som existerade i min värld. Allt annat stängde jag ute. Jag kommer tyvär inte ihåg ordninen på alla låtar. Men varje liten meningen som Bill sa har jag inprintat i hjärnan. Varje liten rörelse som bandet gjorde har jag på minnet. NI VAR FANTASTISKA! När det bara var ett fåtal låtar kvar så gick vi ifrån våra sittplatser och ställde oss närmare scenen. Jag var som uppslukad av er. Och när Bill sa att dom bara hade en låt kvar till oss så skrek hela arenen i protest. Ingen ville ju att det skulle ta slut. Om jag minns rätt, vilket jag hoppas att jag gör så var monsoon den sista låten. Jag har nog aldrig sjungit så falskt i hela mitt liv. Men det var avslutet, det sista av konserten och då bannimej skulle jag höras. Så jag tog ton och sjöng så det gjorde ont i magen. När dom hade spelat klart låten så var det dags för Gustav att tacka publiken. Det kändes så overkligt när han kom ner och stod bredvid alla dom andra. Som vanligt så gjorde han vågen med publiken. Jag var så lycklig. Georg, Gustav och Tom kastade trummpinnar, plectrum, handukar & vettenflaskor till publiken. Sen var dom snabbt borta. Men det kommer aldrig försvinna ifrån mitt minne. När jag tittar på mina videos jag har så fylls mina ögon av tårar. Den lyckligaste dagen i mitt liv, utan tvekan.
Detta är min historia, mina minnen, min lycka.
Det är första gången men absolut inte sista.
TOKIO HOTEL SCANDINAVIUM GÖTEBORG MED EMMA OCH FRIDA 5/3-10
lycka!

  
  
  
  
  
  
K O M M E N T E R A (3)
publicerat i / länka inlägget